Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna Reibnitz
eller
Sångarflickan från Warschau.
Få skeppsbron hvimlade en talrik folkskara, som
skuffade och trängde hvarandra, för att få se den
gamle konungen, som nu ernade resa till Upsala.
Den vackra Augustimånaden gaf åt alla ansigten ett
uttryck af friskhet, som tycktes förneka den nöd,
hvaröfver en allmän klagan likväl yttrades af hela
folkhopen.
“Ge rum, god’ vänner!“ sadq gamle Mäster Petter
som kom utför slottstrappan. “Jag skall fram till
konungens jakt.“
“Se, god morgon, mäster Petter Balberer!“ sade
Siffre Kock, “är konungen gladlynt i dag? Jag tycker
så på ert öga; det ser så blankt ut, som er bästa
rakknif.“
“Herr Simon har sagt mig att hans nåde skall
åderlåtas i morgon bittida,“ sade barberaren. “Och
derför följer jag med till Upsala. Det vore i
sanning ej rådligt att släppa domkyrkoklockarens åderjern
på hans nådes arm. Hur kan han veta hur underligt
Mediana, det är den ådern som går igenom levern,
hafver sitt lopp hos en konung. En sådant är helt
annorlunda skapad än andra menniskor; men det vet
ingen, mer än herr Simon och jag. — Farväl, käre
Siffre.“
“Farväl!“ svarade Sigfrid, och såg efter honom
med ett uttryck af saknad och ånger, som mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
