Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
indrog hans frodiga, brunstekta kinder, och förlängde
den annars ganska sammandragna näsan. “Ja, ja!“
tiliade han, nickande med hufvudet åt de kringstående,
‘ alltsedan jag tog afsked, har konungen icke haft någon
helsodag. Visst är den välska kocken, munsiör Valli
ganska bra, men inte förstår han sig ännu på hans
nådes smak. Jag åar i du varit många gånger i
kungliga köket nu på sednare tider, men likväl har jag sett,
att mäster Simon apotekares kryddpåsar legat framme
öfverallt, och numera får inte en ärlig stek komma
på bordet utan att lukta idel apotekseaker. Ja, mäster
Simon, han är nu uppe i smöret, derför får han stora
underhållsbref och rara skänker/*
Kockens klagovisa blef afbrtiten åf sjelfva mäster
Simon Berchelts ankomst, som oekså begaf sig ombord
på den knngliga jakten. Omkring den höglärde
apotekarens person utbredde sig en doftande atmosfer af
utländsk kryddlukt. Hans något föråldrade fysionomi
uttryckte lika mycket medvetande af hans stora
inflytande på konungens person, som hans kännedom af
tidens arcana och underkurer; och till hans drägt hade
konungens klädkammare måst tilhläppa de grannast
färgade kläden. Med en nådig nick gick han förbi
kocken., och tycktes njuta af den vöidnadsfulla
beundran, hvarmed allas ögon riktades på honom.
Någon af Kongl. Maj:ts Secreterer, klädda i
sam-metskantade svarta kläder, med befjedrade
sammets-baretter och långa, smala spatservärjor, kommo
der-éfter, skämtande med hvarandra, än på svenska och
än på latin, öfver de vackra borgarflickorna, som med
en viss blyg nyfikenhet utsträckte sina halsar för att
kunna betrakta dem.
“Se den der lilla gudomligheten med blå ögonen
och blå tröjan!“ sade herr Henrik Palmerus. “Hennes
mun och kinder äro så röda . . .“
“Ja!“ sade Doktor Per Graben> “de kinder äre
rede, som det store polsehe rikssignetet noder konung
Sigi«mundi skrifvelser.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
