Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde tillskrifva hans ålder; hans osäkra blick
förrådde inre oro och hemliga qval, och på hans
skrynkliga paima hvilade tunga bekymmer. Den förr så stolta
och resliga gestalten var hopfallen, ehuru han
bemödade sig att hålla sig upprätt och iakttaga sin
värdighet. Med nyfiken tystnad betraktade folket den gamle
konungen, och endast några af hofbetjeningen böjde
stundom sin röst, för att drifva undan den
framträngande mängden.
Då drottning Gunillas sköna gestalt derefter
framskred med majestätisk hållning, höjde sig ett allmänt
sorl af beundran ur folkhopen. Hon bar sjelf sin
treårige son, prins Johan, på armen. Hennes drägt var
af dyrbar sammet och öfversådd med ädelstenar, ehuru
mindre passande till resdrägt, dock så mycket mer
upphöjande hennes behag. Med moderligt välbehag
hvilade hennes öga ofta på barnet, men då det stundom
höjdes på den skröpliga konungens vacklande skepnad,
uttryckte det dock något hemskt, på en gång fruktan
och hot.
Efter henne följde den långa och lysande raden
af hofdamer, bland hvilka endast tvenne icke helt och
hållet fördunklades af hennes skönhet, och dessa voro:
en liten, men vacker och liftig jungfru, vid namn Anna
Posse, annars kallad Blomman på Kinnekulle; den andra,
en något längre, sextonårig, smärt och blåögd flicka,
jungfru Anna Reibnitz, hvilken, om hennes rodnande
blygsamhet icke lagt band på det pratsamma berömmet,
med lika skäl blifvit kallad Blomman från Schlesien.
Hon kastade nu oroliga blickar omkring sig, liksom
hon sökt någon, och i sanning, för den lyckan att en
gång sökas af sådana ögon som hennes, skulle mången
yngling väl velat offra några droppar af sitt varma
blod. Såsom vanligt slutades det kungliga tåget af
lakejernas brokiga kålmask- och gräs hopp-s värm.
Medan trumpetarne ställde sig på båda sidor om
landgången och blåste sina gälla toner för att döfva
konungens öron och lägga band på hvarje, kanske i
annat fall talträngd och näsvis tunga, snarare bar än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
