- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
496

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dade forut till slottet, för att laga allt i ordning för
konungens beqvämlighet, men herrar trumpetare
uppställde sig åter på båda sidor om landgången, för att
blåsa majestätet upp ur fartyget, liksom de hade spelat
ned det i Stockholm.

Det tycktes, som den friska, lätta sommarluften
verkat förmånligt på konungeds helsa. Så snatt han
blifvit buren i land af riksrådet Göran Posse, upp*
rätade han sig på sina egna ben, och såg sig omkring
med särdeles pigga ögon. “Jag må undra/* täcktes
han yttra sig, “huru det ser ut i vår djurgård här?
Låt oss begifva oss dit. Hvar är min lifjägaTe?“

Michel Diurwaehter framträdde, med hatten under
ena armen och ett armborst, symbolen af hans
värdighet, under den andra.

“Huru står det till med mina hjortar?“ frågade
konungen. “Jag vill se dera, efter vädret är så
vackert. Gack du och drif dem fram, Michcl! vi skola
ställa oss vid stallet för att beskåda och mönstra dem.“
“Om eders höga nåde ville låta sina trumpetare
folja med mig/4 sade djurvaktaren, “så skulle vi väl
låta dem dansa for eders nåde.“

“Godt, godt!“ nickade konungen.

“Men det börjar redan lida emot aftonen/*
yttrade drottning Gunilla, som med ett vänligt leende
nalkades konungen, “torde hända det icke är så
helso-samt att vara längre ute för eders majestät.**

“Blif I här, Gunilla/* svarade konungen barskt,
“eller gå i slottet eller hvart I lyster med fruentimbret
så länge. Jag går dit jag vill.** Härvid vände han
ryggen åt sin gemål, och började långsamt röra sina
stapplande ben framåt. Riksrådet Posse och
stall-mästaren Liljensparre skyndade att fatta honom under
armarna, och sålunda fördes han af dem förbi slottet
inåt parken, hvarvid den större delen a£ hoffolket,
nyfikna att se huru detta skulle aflöpa, följde honom.

Drottningen kastade endast en kall blick efter
honom, och gick in med sina damer och några pager
i slottet, der hon satte sig i en sal vid ett fönster,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free