Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen höga öfvervaTO, förolämpas. Men det är numera
för osB intet ovandt. Vi vilja ieke hellér mera beklaga
oss, sedan vi funnit, att hans kongl. majestät öfverJ
röstar knäfallande fruntimmers böner ooh klagan med
slag i bord ooh bänkar af sin ungerska jernhammare,
såsom det hände med Erik Sparres grefvintoa; Eders
majestät har alltid af sitt milda hjerta deltagit i våra
olyckor, och med sina förböner sökt att förskaffa oss
rätt. Men huruvida någon annan tillflykt finnes för
oss, än grafven, det står allena i Guds hand. Tillåt mig
derföre, nådiga drottning, att få lemna eders majestäts
b of, der jag endast dagligen får skåda miha
anförvand-ters bedröfvade ansigten och konungens vreda ögonkast.’*
Drottningen reste sig upp, och ttlla daménia följde
hennes exempel. Med hög värdighet väride bon sig
till den djupt förtörnade grefvinnan Sture och sade i
“Fru grefvinna Malin! Hvarken vilja vi tvinga eder
att vid vårt hof tjenstgöra emot er egen vilja, eller
hafve vi någon skuld i jungfru Beatas elakhet, hvil*
ken ingalunda skall blifva ostraffad; men ni må sjelf
äfgöra, Malin, om ni vill lemna oss i den stund, då jag
der borta på sjön ser edra systrar komma i en båt, soni
jag förmodar, i den afsigt att ytterligare söka utverka
nåd för sina herrar. Likväl, om ert beslut står fast
att lemna oss, så låt mig föreslå er att vänta
åtminstone några ögonblick, så kan ni begagna edra Systrars
båt, i hvilken jungfru Beata Bese också kan afresa.“
Grefvinnan, som förut var på det häftigaste
upprörd, bleknade, tryckte sitt ansigte emot det hvita
handklädet, och började högt snyfta. Men den mildä
drottningens allvarsamma uppsyn gaf på ögonblicket
rum för det ömma uttryck af medlidande, hvilket mera
passade de ädla dragen. “Låtom oss icke reta
hvar-andra i otid, goda Malin!“ sfcde hon, i det hon trädde
fram tiH henne och omfamnade henne. “Om vi nu,
då min stränga gemåls vrede och hertigens hat sätt*
rikets herrars hufvuden på spel, låta en talträngd
hof-jungfrus smädelser göra oss oense, så är den sista svaga
plankan förlorad, Som kanhända kunnat rädda dem i
deras nöd ... Jag förlåter er, Malin.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
