- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
504

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några tunnor säd till hans underhåll, emedan han
hade hustru och många barn, men hans
djurvaktare-bostälie var ganska litet.

Konungen gaf sitt bifall dertill, och befallde Göran
Posse utfärda ett underhållsbref åt honom.

Detta uppmuntrade åtskilliga andra af
hoflbetje-ningen att, framträda med sina supplikér, på hvilka
alla konungen gaf goda och glada svar.

Nu ansåg drottningen det vara ett passande
tillfälle att utverka nåd för de fängslade herrarne. Hon
vinkade hastigt åt Palmerus, hvilken framträdde med
de polska brefven. Han bugade sig och öfverlemnade
dem i konungens egen hand.

“Det är bref ifrån mina barn!" utropade
konungen. “Skynda, Göran Posse! Oppna dem och säg mig
hvad de innehålla.“

Det dryga riksrådet bröt dem med vederbörlig
högtidlighet, påtog sig en vigtig min, och sedan han
kastat ett nyfiket öga öfver dess innehåll, räckte det
ena åt konungen.

“Hna! Hm!“ mumlade konungen, i det han läste
brefvet; “alltid samma jemmer och klagan! Nej! Jag
vill icke och kan icke skona dem, om du än bad
hundrade gånger ifrigare, min kära Anna! —f men hvad
skrifver vår son? Månne han också låtit tubfoa sig
att bedja för riksens oråd?“

’ • Posse räckte honom det andra brefvet, medan ;
drottningen vinkade åt fruarna att komma närmare.
Geftast skyndade de svartklädda gestalterna fram ur
sitt gömställe, störtade under tårar och jemmer till
konungens fötter, och upphöjde sina röster till det
genomträngande ropet: “nåd! nåd!“

Men konung Johan, som nyss varit så mild och
nådig, drog sin höga panna i fördubblade skrynklör,
satte händerna för Öronen, stampade i marken och
spottade häftigt. Göran Posse, som fruktade att hän
skulle falla omkull i häftigheten, fattade honom om
lifvet med sina starka armar, och höll honom så uppe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free