Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derigenom, att de rent af sprungo sin väg eller
åtminstone drogo sig bakom drottningen eller någon af det
äldre hoffruntimbret.
“Hör på,“ sade konungen, som under sin
vandring orakring salen bland fruntimren grep ett af dem
i ärmen; “hör på, jungfru Anna Posse! Hvem är den
der vackra, unga utländskan, som beständigt följer dig,
men söm springer undan, så snart jag kommer nära?tl
“Menar eders majestät henne med röda
sindals-kjorteln?“ svarade den ;unga adelsjungfrun. “Hon är en
schlesisk riddaredotter, och hörer egentligen till fröken
Annas hof.“
“Hvad säger du?“ frågade konungen hastigt, fattade
jungfru Anna Posses hand med krampaktig häftighet
och stirrade på den schlesiska jungfrun med ett
sällsamt uttryck af bestörtning. Han började sakta darraf
och tilläde med en hes hviskning: “Tyst, Anna Posse!
Du talar icke sannt. Jag känner igen den der
jungfruns Ögon! Du vill dölja för mig, att det är min
broders — det är den döde konung Eriks barn! Jag
känner igen hans blå ögon! Tyst, Anna — hvad vill
t hon här? Ar det Virginia eller Constantia? Jag vill
ju gerna ge henne en gård, eller två eller tio — men
jag kan icke se henne mer!“
Anna Posse, som icke visste hvad hon skulle svara
på dessa konungens underliga inbillningar, såg .sig
ängsligt orakring efter drottningen. Men hastigt hördes en
munter musik af trumpeter och horn skalla från
när-maste rum. I ögonblicket stodo de yngre herrarne
och fruntimren färdiga till dans, och bprjade att
gruppera sig partals längst bort i rummet. Konungen
släppte icke den lilla hvita handen, som han
beraäk-tigat sig, och blef stående liksom förstenad, tilldess
drottningen, som trodde sig kunna begagna konungens
glada lynne för att tillställa sitt favoritnöje,
framträdde till honom.
“Eders majestät,“ yttrade den behagfulla
herr-skarinnan, “tillåter oss väl, som jag hoppas, att äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
