Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ack!“ svarade konungen, “jag vill gerna p&
drottningens och fröken Annas förbön låta falla min
vrede och onåd emot de anklagade herrarne. Bed
deras fruar fara hem till dem och vara vid godt möd,
Palmerus! Sätt upp en skrift, som de skola
underteckna åt min son Sigismundus.“
Ett glädjesorl, dämpadt af det besynnerliga och
hemska tillfället, qväfdes inom den stängda dörren, och
det tycktes, som om det icke ens varit den döende
förunnadt att . höra de välsignelser, hvilka önskades
öfver honom. Drottningen stod upp, i det hon sade,
att hon ville bestyra om, att fruarna linge sjelfva
frambära den glada tidningen till sina herrar. Med sin
son vid handen, lemnade hon rummet, i det en vink
med handen befallte Anna Reibnitz att följa med.
Det var som om konungens mildhet verkat
förmånligt på hans lifskrafter. Han började att andas
lättare, hans blick blef vissare, och han tycktes begynna
att lefva upp igen. Då reste sig presten, och fram*
trädde alldeles intill sängen, för att bereda konungen
till sin annalkande förvandlingstimma. Han började
ett skriftermål, ganska skarpt och allvarligt, livilket
konungen afhörde med största andakt och
uppmärksamhet. Då skriftermålet var slutadt med aflösningen,
och presten ämnade meddela nattvarden, förstummades
han hastigt och allt hoffhlket yttrade den yttersta
bestörtning, då dörren öppnades och en reslig,
axel-bred gestalt inträdde, åtföljd af trumpetaren Per
Een-hufvud, hvilken emottog hans kappa och hatt, när han
aftog dem.
Den oväntade främlingen hade ett bistert ansigte
med en sträng uppsyn, med särdeles skarpa, blå ögon
och besynnerligt uppdragna ögonbryn. Det något
röd-aktiga håret var bakifrån nacken, den enda sida af
hufvudet der det satt qvar, draget öfver den skalliga
hjessan i trenne flätor, hvilka voro sammanknutna
midt i pannan.
Utan att gifva akt på det bugande hoffolket, gick
han genast fram till sängen och fäste sina blickar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
