- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
514

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Ja, eders nåde!“ svarade Palmerus.

“Så kom då!“ nickade hertigen, emottog sin kappa
af den kongl. trumpetaren, och Palmerus följde honom
långsamt.

“Det vore i sanning det bästa om något hvar
följde hertigens exempel!“ yttrade mäster Simon.

Under djup tystnad aflägsnade sig hoffolket.
Endast presten qvarblef och satte sig, försänkt i en tyst
bön, bredvid sängen.

Mäster Simon lutade sig mot sängstolpen och
betraktade tankfull den inslumrade konungens drag.

Då hertigen lemnat konungens rum och igenom
förstugan ämnade begifva sig ut till stranden, hade
flere af konungens hofstat samlat sig der. Hertigen
stannade då några ögonblick hos dem, och öfverskådade
den bugande skaran med listiga blickar.

“Hör på, Peder Liljensparre/* yttrade han, “jag
får väl se eder med det första hos mig, så snart det
blir bättre med kongl ig majestät? Ni är oss alltid
välkommen, herr Peder! Särdeles om ni kommer iped
den glada underrättelsen om vår broders tillfrisknande.
Men om han också deremot skulle blifva värre, så ber
jag att ni ville vara så god och låta mig i tid få veta
det. Efter hvad jag kunde höra af mäster Simon, är
väl nu faran för denna gången förbi. Välkommen till
mig, herr Peder! Min gemål är i Södertelje för
närvarande, och jag reser till henne. Skada att hans
majestäts hälsa icke är sådan, att också hon kunde fö
betyga honom sin vördnad. Kora snart, herr Peder,
om ni annars icke har för svårt att skilja er från er
nya fåstmöl“

Hertigen gjorde en vänlig nick, och ett slugt,
ironiskt löje drog sig omkring hans läppar.
Liljensparre, hvilken detta icke undgick, bugade sig kallt
och svarade: “Så länge hans majestät lefver, skall jag
alltid vara redo att på ögonblicket utföra hans befall-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free