Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myndighet och välde, som äro mig lofvade, och det
högsta jag eftersträfvar, skall det blifva min omsorg
att förse dig, goda Anna, med ett giftermål, efter ditt
st&nd och sinne. Lita på mig såsom på en broder.
Oustaf Peders8on Brahe"
“Dat. Warschau die Jul: MDXCII. Helsa min
syster Ebba, om du skulle träffa henue. Bed henne
vara vid godt mod, ty jag kommer snart. Tacka ock
Erik Sparre for hans kloka råd till raig!“
Den stora politiska nyheten, som äfven för Anna
Posses slägt var af största vigt, fäste forst och främst
hennes uppmärksamhet. Hon insåg sålunda, att här var
en strid mot hertig Carl och hans anspråk på
riksföre-ståndarskapet å bane. Men att i brefvet låg något
annat, som djupare rörde den schlesiska jungfrun, det
insåg hon derjemte. Med en aning om det unga
bjer-tats oroliga tillstånd och ömma smärta, tryckte hon
den gråtande flickan närmare till sitt bröst och sade:
“Min goda älskade Annal Du har ju lofvat att en
gång för mig berätta dina öden; vill du göra det nu?
Du skall då tillika säga mig, hvad som så innerligt
rört dig i grefve Gustafs bref.“
“Ack! Jag kan icke beskrifva det allt!“ svarade
hon. “Jag har varit så olycklig och dock tillika så
lycklig! Om du visste allt hvad jag lidit och
genomgått! Men han tog mig upp ur min nöd, han tröstade
mig, återgaf mig hopp och glädje — men det är nu
alltsammans förbi. Hvad har jag nu för allt hvad jag
utstått? Det vore bättre att mitt hjerta låge i aska
under ruinerna af min faders borg. Hvarföre skulle
han rycka mig ur min olycka och återgifva mig mitt
stånd, och derigenom hoppet om lycka i lifvet, när
han så grymt gäckar mig? O Gud! Men hvad säger
jag! Förlåt, förlåt 1 Hvad jag gör orätt, som klagar
på honom! Har han icke alltid varit som en
himme-lens engel emot mig, och jag skulle vilja beskylla
honom för mitt eget förmätna hjertas fåfaflga dårska*
per! Anna, Anna! Jag är rätt olycklig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
