Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sedan var nära tvänne år borta i Polen, innan
jag återsåg honom. Du kan föreställa dig, Anna, hvad
jag må9te känna, när han då trädde in i prinsessans
rum! Ack, jag hade då växt mycket, och mitt hjerta
med alla sina underbara känslor för honom hade äfven
växt. Jag anade väl hvad den blick betydde, som
han, utan att gifva akt på mig eller någon annan,
endast hängde vid prinsessans gestalt, och som hon
besvarade med ett uttryck af värma, som isade mitt
bröst, med en rodnad, för hvilken jag bleknade. Det
var mig, som himmel och jord i detta ögonblick svikit
mig, och i stället för att flyga fram till min välgörare
och kyssa hans hand, blef jag stäende som förstenad.
Det dröjde dock icke länge, innan han såg sig omkring
och frågade: “hvar är Anna Reibnitz?" Hans öga föll
på mig, och han stod en stund liksom bestört.
Slutligen framträdde han till mig, bugade sig och sade:
“Det gläder mig af hjertat att återse eder, jungfru
Anna!“ — jag stod såsom tillintetgjord; jag kunde icke
svara ett ord — ty med detta kalla och artiga talesätt
hade han ju sagt, att han stött bort allt det förflutna
ur sitt hjerta, att jag nu var främmande för honom,
och att hvad jag fordom känt och tänkt och gjort för
honom, nu var för evigt försvunnet. Också gick han
genast ifrån mig, talade artigt med alla hofdamer, som
han kände, skämtade på sitt eget fina och behagliga
sätt med prinsessan och tycktes helt och hållet
öfver-lemna sig åt sällskapsnöjet. Längre kunde jag icke
uthärda. Jag passade på, då han var i andra ändan
af rummet, bad hviskande till prinsessan att få gå till
mitt rum, emedan jag befann mig illa och flög, då
hon genast biföll, dit som en pil. Der kastade jag mig
ned på knä och gaf mitt hjerta luft i en häftig ström
af tårar. Det var redan senare på aftonen, då jag
hörde en sakta knackning på min dörr. Bestört sprang
jag upp och öppnade den. Det var han, som kom.
Huru olika var hans väsende mot det han hade
antagit vid prinsessans hof! Nu kände jag igen min herre,
mitt hjertas, mitt lifs herre, Anna! Han fattade vänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
