Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Herr Peder Joösson!" svarade Palmerus, och såg
honom skarpt och stolt i ansigtet* “jag känner hvad
jag är skyldig mitt fädernesland och min könung, och
jag skall städse med trohet och nit, efter min bästa
öfvertygelse, vaka för deras bästa. Lika litet som
hertigens löften förmå mig att emot mitt bättre vett
och insigt öfverlémna riket i hans tyranniska händer,
lika litet ämnar jag göra anspråk på utomordentliga
belöningar för det jag endast uppfyller min pligt!"
Dermed lemnade herr Palmerus skriften åt
Liljensparre och gick.
Vid den kungliga jakten, som låg vid bryggan,
blef åter allmän rörelse. Segel och åror sattes åter i
ordning, och alla väntade endast att få återse
konungen, med en nyfikenhet, som var spänd på det högsta,
alltsedan man trodde sig hafva varit närvarande vi<^
hans sista stund.
Till allas stora bestörtning framträdde åter ur
slottsporten den åldrige konungens gestalt i sin
vanliga, prydligt stickade sammetskrud, - med den korta
kappan öfver axlarna, den smalbrättade hatten med
sin besynnerliga plym, snedt öfver den höga pwinaQ,
det yfviga skägget kammadt öfver bröstet* oph de
präktiga silkeshandskarna sirligt hållna i högra han-r
den, medan den venstra hvilade vid sidan det mec|
perlor broderade väijgehänget. Det var som om en
död stått npp; sonvoraman sett en vålnad på ljusa
dagen; en besynuerlig rysning genomfor alla vid.hans
anblick. Posse och Clas Bjelke understödde honom
åter, då han emellanåt behöfde det. När han kom
närmare, såg man väl, att hans ögon voro matta och
förvirrade, samt hans läppar blekblå, men föf pfrigt
tycktes h*n ega mera krafter än förut.
Mäster Simön Berchelt lät en afk pagerfta bära
ett skrin med apoteksvaror efter sig» och tycktes,
särdeles stolt och uppmuntrad .genom framgången af ain
konst på ’konungens helsa. Han satte sng, när.hatt
följt konungen om bord, h vil ket äfven denna g&ng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
