- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
542

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det Hka rent oeh ömt ooh godt, som då jag först lärde
känna den beskedliga sångarflickan på torget i Warsehair.

Din tillgifae vän
Gustavus Brahe.“

Utan att säga ett ord återlemnade
enkedrottnin-gen brefvet åt egarinnan, hvilken genast sköt det under
sin hufvudkudde, och tryckte det tårfulla ansigtet mot
densamma.

Då herrarne fäste frågande blickar på drottnin*
gen sade hon: “Ja, han kommer icke förr än i vår;
men hvad är emellertid att gÖTa? — Intill dess äro
goda råd dyra."

“Om jag vågar meddela eders majestät ett råd,“
yttrade Liljensparre, “sA vore det, att nu för det första
sörja för eder egen säkerhet till ära och egendom;
derefter tåligt foga eder i omständigheterna.“

“Det må så vara!“ svarade hon, i det en
tank-töl oeh uttrycksfull blick dröjde på honom. “Jag är
öfvertygad om eder trohet oeh edert nit. Men atlt
måste ske i morgon, ty längre lär väl ioke min gemåls
död kunna döljas.“

J I detsamma hördes ett prasslande vid dörren.
Alla vände sina ögon ditåt, och blefvo varse jungfru
Beata Bese, som stått der och lyssnat, men nu
skyndade sig fram, kastade sig gråtande för den bestörta
drottningens fötter och sade: “Nådigaste drottning! Min
far har icke velat emottaga sin ovärdiga dotter, om
hon icke förut erhållit eders majestäts förlåtelse. Jag
har kommit hit midt i natten, för att anropa eders
majestät om nåd och förlåtelse. Säg mig allenast ett
enda mild t ord till tröst, och sedan skall jag utan knot
fördraga mitt öde, och aflägsna mig på ögonblicket."

Herrarne sågo bestörta på’ hvarandra och på
drottningen. “Se så,“ hviskade Göran Posse, “nu läT
vår hemlighet snart blifva trumpetad ut både för her*
tigen ooh andra."

Men efter ett kort besinnande fann drottningen
det bästa rådet. “Min kära Beata!" sade hon med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free