Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#
allvarsam uppsyn, ftdu har så uppfort dig, att du
visserligen aldrig mera borde få inträda i mitt hof; man jag
vill doek förlåta dig, och tills vidare återtaga dig i min
tjenat. Efter nu olyckligtvis jungfru Anna Reibnitz har
blifvit sjuk, och Anna Posse väl icke gerna vill
öfver*-gifva sin vän, så kom du, Beata, och följ mig i mina
rum. Du får tills vidare ieke utan min befallning skilja
dig ifrån min person, ty jag vill med egna ögon se och
pröfva, om ditt sinne ännu är förbättradt och ödmjukadt."
“Aok, nådigaste drottning!" svarade jungfhi Beata;
som tycktes häpen. "Jag är ovärdig all denna eders
majestäts nåd. Tillåt mig nu, sedan eders majestät
förlåtit mig, att taga evigt afsked."
"Nej!" sade drottningen med stränghet. "Du lyder
nu utan invändning mina befallningar. Farväl, ra i ne
ädle herrar och fränder!" tilladé hon, i det hon med
en afskedBhelsning vände sig till dem; ,fj»g hoppas att
återse eder i god tid i morgon; men nu, god natt!*’
De afläganade sig. Derpå vände kon arg téilAnna
Reibnita oeh önskade henne en god och
vederqvic-kande sränn*
"Du, Anna Posse!" sade hon slutligen, "kan bli
hos din vän i natt, men kom först med och visa jungr
fru Beata Bese, hvar vi äro i bibeln; hon skall läsa
för mig; jag behöfver visserligen i dag höra många
hugneliga ord."
Med dessa ord gick hon, åtföljd af de båda tärnorna.
Så snart Anna Reibnitz blef ensam, framdrog hoq
sitt bref, tryckte det till sin mun och sitt bröst, medan
hennes känsla skaffade dig luft i en ström af tårar.
"Det är så ljuft för mig att gråta!" sade hon åt
sin återkommande vän; "ehuru jag gråter öfver hans
sorg. Aldrig trodde jag att hans smärta skulle glädja
mig, Anna; men nu är jag glad att han upptäckt sin
olycka. O Gud! Måtte jag endast kunna mildra den
och trösta honom!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
