Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vink af enkedrottningen aflägsnade genast efter
herrarne hela hofvet, med undantag af Anna Reibnitz
och Anna Posse. Då framträdde grefve Gustaf Brahe
till den sköna konungs-enkan, kysste vördnadsfullt
hennes hand, och förklarade, att han var färdig och
befullmäktigad, att i alla afseenden försvara och påyrka
hennes bästa, intill dess konuugen sjelf ankom.
Hon tackade honom och sade, att hon med lugn
och nöje öfverlemnade sig åt hans omsorg, öfvertygad,
att han skulle styra allt till det bästa.
Derefter vände han sig till den darrande Anna
Reibnitz. Ett par ögonblick betraktade han den sköna
flickan med det innerligaste välbehag, derpå omfamnade
han henne och tryckte en kyss på hennes panna.
“Du måste blifva min tröstarinna, mitt lifs engel, min
Anna!“ hviskade han sakta till henne, med en röst,
som darrade af den djupaste rörelse: “ty mitt hjerta
har blifvit förfärligt bedraget. Mitt innersta blöder.
Du måste med din milda omsorg återgifva mig mod
och kraft. Vill du det?“
Anna svarade intet ord. Hennes stora blå ögon
fylldes med tårar, och med ett obeskrifligt uttryck af
smärta och medlidande, af ömhet och nöje, af den
renaste kärlek, såg hon på honom, medan hon kände
sig tryckt intill hans hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
