Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många instämde i gummans tänkesätt, och inom
en half timma hade hela skeppsbron blifvit öfvergifven
af alla de der samlade folkhoparna.
Ett par unga herrar i officersdrägter, som dröjde
der bland de sista, sågo med ett uttrycksfullt
småleende på hvarandra. Den ena, som var klädd i grön
sammetsdrägt (den andra var svartkladd) sade: “Detta
låter godt för oss. Få se hvar Gustaf Brahe hamnar
till slut!
I en stor sal på Stockholms slott hade samma
afton en högtidlighet blifvit tillställd. En skara af
hofherrar i lysande drägter hvimlade omkring det
vidsträckta rummet, hvars väggar, prydda med
hjort-och elghorn, utvisade att det var det rum, der de
konungsliga jagtpartierna församlade sig.
De flesta af hertig Carls hofmäu voro unga herrar
med temligen plumpa seder, men desto grannare rockar.
En och annan äldre herre, som med anboren värdighet
blandade sig bland ynglingarnes grupper, såg en smula
förlägen ut, som man kunde förmoda, Öfver det sällskap
hvaruti han befann sig. Det var nämligen hertigens
politik att i sitt hof upptaga personer, hvilkas lycka
och välfärd helt och hållet berodde af honom, under
det han tillika sökte att draga till sig de få af den
gamla adeln, som icke hade förenat sig med
råds-herrarne, eller också troget höllo sig till konungens
parti. Det var derföre icke utan grund den
anmärkningen förspordes från de förnämare kretsarne, att en
hop unga vånbördingar och söner af okända föräldrar
voro upptagne och beklädde embetena vid det hertigliga
hofvet. Det röjdes äfvenledes ofta, att män, sådana
som Carl Sture och Mauritz Lejonhufvud, af de ädlaste
slägter inom riket och befryndade med konungahuset,
kände ett» visst obehag öfver den sammanrafsade ofrälse
omgifningen, der deras ädla blod icke aktades efter
sina anspråk. Men den sluge hertigen låtsade icke
märka detta förhållande. Han förstod att välja sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
