Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
panna; hennes djupt liggande, vackra, mörka ögon
voro riktade mot golfvet, liksom skulle hon noga
betraktat hvarje steg hon tog ander sin tankfulla
vandring. Slutligen stannade hon hastigt, och slog upp
blicken på den «ysslande hofiärnan.
“Anna!" sade hon häftigt. “Kom hit, min flicka,
och låt mig få se dig i de rena, uppriktiga ögonen,
medan jag gör dig en fråga. Säg mig, Anna, på ditt
samvete, tror du att grefve Gustaf har ett troget
hjerta?“
Flickan blef högt öfverraskad. Hennes kinder
uppglödgade häftigt; med ett uttryck af den spändaste
oro betraktade hon prinsessans anletsdrag, men
derefter småningom lugnande sig, antog hennes hulda
ansigte uttrycket af den ädlaste oskuld, och ett drag
af stolthet sväfvade lika skönt som oväntadt öfver
hennes läppar. “Nådiga fröken!“ yttrade hon med på
en gång förebrående och bedjande ton, utan att gifva
något annat svar.
“Anna! Anna! Du är nog ren, som en ljusstråle,
det ser jag, det vet jag!“ utbrast prinsessan förvirrad.
“Men jag vet ej hvad jag vill med mitt oroliga hjerta.
Du har nog märkt det, Anna; derföre är det icke
värdt att för dig vilja dölja en hemlighet, som du
redan känner. Ack, Anna! Han är sig lik i
älskvärdhet. Mitt hjerta vill brista, då jag tänker på
honom, stackars Gustaf! Men det kan icke hjelpas
— eller det tyckes nu, som om det ej kunde hjelpas!
Och dock, om jag förlorar honom, har jag förlorat
hela mitt lifs lycka och värde. Min bror får icke
befalla mig, han kan det icke, han skall det icke.
Anna, jag har haft en på en gång obeskriftigt ljuf och
gränslöst bitter sluud, då jag återsåg houom.“
Hon utsträckte med en häftig rörelse sina sköna
armar, lyfte dem emot höjden, och en djup suck flög
ur hennes bröst. Derefter tryckte hon hastigt den
bestörta åhörarirtnan till sin famn, lutade sitt hufvud
emot hennes axel, och ett par varma tårar rullade
ned på densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
