Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en stunds stumma rörelser reste bon åter
sitt hufvud upp med styrka. “Gif mig några droppar
vatten!" befallte hon, i det hon nedsatte sig på soffan.
Anna Reibnitz uppfyllde genast hennes befallning
och räckte heune eu bägare. Hon förde den ett
ögonblick till sina läppar och räckte den derefter tillbaka.
"Anna!" sade hon, "vill du vara snäll och sätta
på mig min slöja. Det är förbi nu. En stund för*
flyger ändå hastigt för ett menniskohjerta, den må
betyda hvad den vill."
Så snart den lydiga tärnan med en stor guldnål
fastat det halfgenomskinliga tyget i knuten af
furstinnans yppiga lockar, reste sig denna upp och
nedslog slöjan öfver sina upphettade kinder och fuktiga
ögon, samt började åter vandra af och an på golfvet.
Anna Reibnitz hade emellertid blifvit ganska orolig
öfver furstinnans spända sinnesstämning, men hon
yttrade intet ord utan fortsatte endast att ordna bädden
och ur sitt skåp framtaga hvad furstinnan behöfde af
saker som hon icke medfört.
Kort derpå inträdde grefve Gustaf Brahe åter,
följd af ett svartklädt fruntimmer, som genast
störtade sig fram för furstinnans fötter. Furstinnan hann
knappt se henne rätt i ansigtet, förrän hon häftigt
utropade: "Ebba! Min älskade Ebba! Hur befinner du
dig? Jag kan helsa dig hjertligt från Sigrid! Hon
trifs väl i Polen.“
"Gud ske k>f, att vi upplefvat denna dag!"
utropade den svartklädda. “Det är ett Herrans under
att så skett, ty både konung Johans oeh hertigens
bödelsvärd hafva många gånger varit lyftade öfver
våra hufvuden. Gud välsigne eder, högborna fröken!"
Prinsessan slog sin slöja tillbaka, uppreste den
’knäböjande, kysste henne ,flere gånger med ömhet, och
uttryckte på mångfaldigt sätt sin glädje att återse
henne. Det låg nu i hela hennes väsende en egen
systerlig förtrolighet, som icke var vanlig i hennes
alltid vänliga och glada, men förbehållsamma sätt att
uppföra sig emot sina öfriga hofdamer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>