Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon skyndade upp till den förlägna flickan,
öppnade hennes skåp, och oaktadt hennes motsägelser,
framdrog en lätt, ljus drägt. Fåfängt bad Ånna att
få slippa. Furstinnan afklädde den motsträfviga och
ängsliga, som fruktade att just derundcr någon skulle
komma. Men hennes klädsel gick ganska fort, ehuru
furstinnan sedan med beställsamt välbehag ordnade
och rättade mycket på densamma.
Då den var färdig, återtog prinsessan sin plats i
soffan, och böljade skämtsamt leende gifva befallningar
åt sin tärna, än att bjuda henne vatten, än att flytta
en stol eller annat som passade för att hålla den vackra
gestalten i verksamhet, hvarunder furstinnan allt
beständigt betraktade hennes rörelse med ett eget uttryck
af uöje.
“Spela ett litet stycke och sjung för mig också, min
snälla vän!“ sade furstinnan och räckte henne lutan.
Flickan darrade. På en gång betäcktes hennes
ansigte af en besynnerlig blekhet, och hon kastade
sig för furstinnans fötter.
“Hvarför clarrar du, Anna?“ frågade denna och
upplyfte smekande mod handen hennes haka. “Vill du
icke spela för mig, du som så ofta förr gjort det? Du
vet ju huru rovcket jag typker om din sång! Du kan
omöjligt ha glömt din musik under den tiden du varit
här. Hvarföre vill du då icke?“
“Nådigaste fröken!“ bad flickan och fattade hastigt
den smekande handen och betäckte den med kyssar.
“En enda bön! Återtåg denna befallning och fråga
mig icke! Jag skulle förgås af smärta, om eders nåde
afslog min bön!“
Prinsessans ögon strålade skarpare. “Jag tror
icke, Anna,“ sade hon, “att du har skäl att dölja någon
hemlighet för mig. Jag har rätt till ditt förtroende.
— Men tyst; någon kommer! Låt ingen märka din
rörelse, Anna!“
Hastigt sprang flickan upp. Furstinnan fattade
lutan och fäste leende sina blickar på dörren, der en
sakta knackning hördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
