Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag såg sjelf Hogenskild gå hit!“ ropade hertigen.
“Men du har varnat honom, Gustaf Brahe! Det skall
likväl till ingenting gagna dig! Fram med honom!
Leta igenom huset! Han måste finnas här, lefvande
eller död!“
Hertigen lät nu genomsöka huset ånyo. Då blef
en af soldaterna varse en springa på tapetdörren, som
ledde till trappan till kabinettet, Han visade den tör
hertigen, som, sedan han betraktat den, gick till Erik
Sparre.
“Hvad vill det säga?“ utropade hertigen. “Du
vill icke frivilligt öppna dina gömställen, Erik Sparre!
Men jag skall tränga in i dem emot din vilja. Vill
du lemna mig nyckeln till tapetdörren, som vi funnit,
eller skall den sprängas ?“
En glödande rodnad* flög öfver Sparrens ansigte,
men lemnade genast rum för en blekhet, förtrytelsens
och harmens, medan han svarade: “Det är i* sanning
ett värdigt företag af en hertig, gamle konung Yasas
egen son, att genom sina knektar låta plundra en
medborgares hus, och derefter med våld intränga i det
fridlysta rum, der hans hustru hvilar. Här är nyckeln
till hennes sängkammare.“
“Plundra ?“ skrek hertigen. “Jag behöfver icke låta
plundra er fattiga egendom, men jag vill se ert blod!
För bort den förrädaren! Ned i fängelset med dem
båda, nu genast! Knektar! bevaken dem väl! bort!“
Han ryckte nyckeln ur Sparres hand, vinkade åt
soldaterna och rusade till tapetdörren. Den var genast
öppnad, och han betraktade trappan med förvåning.
Han flög uppför densamma och ropade: “Kom hit med
en yxa! Denna dörr skall sprängas!“
I detsamma öppnades dörren och grefvinnan Ebba
visade sig i sin smakfulla drägt, med stilla värdighet
och allvar. “Denna dörr skall icke behöfva sprängas,
om det är hertig Carl, som åstundar tala med någon
af vårt hus. Hvar är min gemål ?“
Hertigen stod några ögonblick tvekande, men snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
