Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattade han sitt beslut, och inträdde, under det
grefvinnan steg tillbaka.
Men när drottning Katarina Månsdotter, ehuru
numera utan den kungliga värdighetens, majestät och
rättigheter, dock prydd af dygdens och fromhetens
ännu högre, trädde fram emot honom, då kände sig
den bistre och förtörnade hertigen bestört och förlägen.
Han blef stående stum och orörlig.
Enkedrottningen gjorde en vördnadsfull helsning.
“Nådige furste!u sade hon, “jag är nyss kommen till
staden och har blifvit emottagen med gästfrihet af den
ädle herr Erik och hans grefvinna. Edqrs nådes
oförmodade härvaro och stränga uppsyn ingifva mig
fruktan, att min ädle värd och värdinna ådragit sig eders
nådes vrede. Yärdes éders nåde tillåta mig, att för
dem frambära en ödmjuk förbön.“
Hertigen hade emellertid besinnat sig. Han
betraktade henne under ett fåfängt bemödande att qväfva
sin rörelse. Slutligen utbrast han: “Ni har kommit hit
i en ganska bedröflig tid, fru Karin! Men i alla fall
skall ingen annan herbergera eder, än jag, fru syster!
Låt mitt folk bära edra saker upp på slottet, och
grefvinnan Ebba må följa eder dit, emedan numera
det icke kan var$i henne behagligt att förblifva här i
huset ensam.“
Hertigen vinkade derefter åt några soldater, som
inträdde i kabinettet. “Undersöken allting noga i detta
präktiga rum!“ sade han. “Här finnes visserligen
väggskåp och andra hemliga gömställen. Jag måtte tillstå,
att herr Erik Sparre har ett rum, så grannt, att jag
vid intet furstehof sett grannare.“
Grefvinnan Ebba svepte sig tigande i en kåpa,
och sökte att dölja sin fruktan och förskräckelse så
mycket hon kunde. Men drottning Katarina yttiade:
“Tillåter då eders nåde att jag får lemna mina saker
att bära åt edert folk, efter eders nåde täckes anvisa
min ringa person ett herberge?“
“Ja, låt soldaterna bära dem, min fränka!“
svarade hertigen, “och må eder tärna, äfven som grefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
