- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
605

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att den skulle gå, och då den försvunnit, nickade hon
ännu en gång åt kongl. sektern och hof] ungfrun, och
försvann sjelf äfvenledes.

I en af slottstrapporna — i fall enkedrottning
Gunillas gård kan erhålla benämningen af slott — stod
en stadig välväxt flicka, med hvassa ögon och ett
linhår, så yfvigt och mjukt, som det någonsin växte på
ett hufvud i Westergötland. Hon bar åtskilliga
dyrbara sammets- och sidenklädningar på armen, och
tycktes just stadd i något bestyr åt sin matmor. Hon
stannade emellertid, och lyssnade till de hastiga stegen
af en person, som kom uppför trappan.

Det var en ung man med ett bottenärligt ansigte,
i blå drägt, och med en väldig knölkäpp i handen.
Han hade knappt varseblifvit flickan, förrän han
skyndade till samma trappsteg som det, hvarpå hon stod,
och helsade henne med handslag.

“God morgon, Bolla!{‘ sade han, “huru lefver
verlden med dig?“

“God morgon, Petrus!“ svarade hon. “Vår värd
har just icke varit den bästa. Han lade sig att dö,
och så kora hans bror och. körde oss ur huset. Men
värdinnan har oss hos sig ännu på sitt nya ställe. “
“Du är glad och lustig, Bolla!“ återtog han. “Kan
du säga mig huru den mår, som du kallar din
värdinna? Och om hon är uppe ännu? Och om man kan
få tala med henne så tidigt, när man har vigtiga
saker att säga henne ?“ .

“Ja, det kan jag visst säga honom, Petrus,“ sade
flickan. “Hennes höga nåde, enkedrottningen, som jag
menar, har redan för en timma sedan tagit emot en
hofjungfru, och en halftimma senare en, som var
förmer än en jungfru. J a g vill tro, att det icke skadar,
att jag nämner det för honom, Petrus, ty ingen skulle
veta af det. Men jag hade sett den, som nu hette
jungfru Sigrid, en gång förr, så att jag bättre förstod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0641.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free