Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka äfven, åtminstone för tillfallet, herr Petrus
Djekne borde räknas.
Damerna togo vägep åt rikskanslerens hus. Den
sköna drottningen, med en dam på hvardera sidan,
helsades vördnadsfullt af alla mötande. Hon nickade
vänligt tillbaka, och ehuru mången afundades den ädla
adelsdamen sin kungliga rang, måste dock alla erkänna,
att hon, om någon, gjort sig förtjent af densamma
genom dygder och behag.
Utanför Sparres hus hade en stor folkskock
samlat sig, hvilkens vilda buller och skri voro på vägen
att skrämma damerna tillbaka, men den i sin
förklad-ning benämnda jungfru Sigrid yrkade ifrigt på, att de
skulle gå fram, for att närmare se efter. “Det kan
väl icke vara omöjligt,“ yttrade hon, “att komma fram
till trappan till Eriks hus, och komma vi dit in, så
är det lättast att derifrån se och undersöka."
“Vi kunna aldrig tränga dit!“ invände drottningen.
“Låt det vara denna gången! Yi skulle ju i alla fall
icke vinna det allraringaste annat, än knuffar i
trängseln. Jag är rädd för den vilda, bullersamma hopen.
Låt oss vända hem igen!“
“Yänd du om, i fall du icke vågar följa med,“
hviskade den dristiga fröken Anna, “men jag tager
Petrus med mig, och går, om jag också skall göra
det ensam. Jag måste hafva reda på förhållandet
med herr Erik Sparre och grefve Gustaf. Hvar kan
grefvinnan vara?“
“Jag följer med eder, om jag får,“ hviskade Anna
Reibnitz häftigt till fröken.
“Nå, så låt oss gå då!“ utropade drottningen
ängslig.
Fröken Anna bad Petrus skaffa dem rum, och den
bredskuldrade ynglingen satte sig i spetsen för tåget.
De första af den bullrande folkskocken gåfvo frivilligt
rum för de förnäma damerna, men då de kommo
närmare trappan, djupare inuti hvimlet, måste Petrus
dugtigt använda sina armar och enkannerligen armbåga,
för att kunna komma fram. “Ser ni inte hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
