- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
615

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingalunda minst manhaftiga person med dem, som
be-n vakade porten. >

Emellertid tycktes det, som folkhopens anfall
upphört så snart damerna försvunnit. Det vände sig
åter emot tornet, mot hvars vägg somliga slogo med
knytnäfvarna, medan andra ryckte på jerngallren och
på alla möjliga sätt uttryckte sin vrede. De flesta
af dem, som liksom voro i spetsen för hela svärmen,
voro rusiga, och blott en och annan nyktrare och
kallare uppviglare syntes, under hvilkens trasiga rock
man någon gång till och med såg skymten af fint linne.

De trenne fruntimren uppgingo i Erik Sparres
stora sal. Der kastade sig drottning Gunilla,
vanmäktig af ångest och förskräckelse, på en stol, medan
fröken Anna gick till fönstret, för att se på folkhopen.
Anna Reibnitz hade snart öfvervunnit sin egen känsla
af fruktan, och sysselsatte sig endast med
enkedrott-ningen.

Fröken Anna hade icke länge betraktat den vilda,
sorlande massans förfarande med spänd uppmärksamhet,
# då hon hastigt, med uttryck af glädje, sprang upp,
vid dånet af kanonskott från strömmen.

“Nå, ändtligen kommer min broder!“ utbrast hon
häftigt. “Yi vilje nu se huru länge vi skola sitta här,
liksom belägrade!“

‘‘Hvilket förskräckligt buller!“ inföll
enkedrott-ningen. “Hvad vill då folkhopen egentligen? Kan du
se det, syster?“

“Gud vet!“ var prinsessans svar. “De rusiga
karlarne tränga sig omkring foten af tornet. Der
måste de hafva någon, som de syfta åt, eller är det
någon som talar med dem. Nej, vänta! De tränga
sig fram för att se in genom gluggen i tornhvalfvet.
Yakten har stängt ingången. Höra de då icke
kanonskotten, och rusa till Skeppsbron för att se
landstigningen? Jag begriper dem icke!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free