- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
618

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Men herrarne, eders nåde?“ skrek gubben med
förskinnet, och utsträckte med våldsamma åtbörder
hufvud och armar ur sin läderborg, liksom en
sprattlande sköldpadda ur sitt skal. “Herrarne, eders nåde!“
Straffa dem, ty de äro papister och äreförgätare!
Skrapa bort dem! Hugg halsen af dem, innan påfven
och Antichrist och hans anhang hinna få dem under
armarna och frälsa dem.“

“Ja, ja, eders nåde!“ tilläde Yermlänningen, “för
oss an, så vilja vi, Sveriges allmoge, följa eder, och
icke lemna sten på sten af något herrehus. “

“Så framt hans majestät endast bekräftar Upsala
mötes beslut,“ sade hertigen, “och håller sig derefter,
kunna vi emot honom ingenting säga och invända.
Ty adeln måste ock finnas, och den är nödig och
nyttig i riket, om allenast konungen tillser att alla de
andra stånden bibehållas vid sina välfångna
privilegier. Gifven eder derföre till tåls, gode vänner!
Emot-tagen hans majestät ödmjukligen och med
underdånighet så skall jag föra eder talan och ansvara eder
med lif och blod, sedan jag nu hörer hvad I sjelfva
tänken och viljen i denna svåra pröfvotiden.“

“Ja, ja,“ skrek en borgare, som på raglande ben
klef fram till hertigen och klappade hans häst; “ja

hans höga nåde! Det är vår vilja att–“

“Din vilja ?“ afbröt honom hertigen, och borgaren
förstummades för den blick som framljungade under
furstens sammandragna ögonbryn.

c‘Gud välsigne hans nåde!“ skrek en tiggare.
“Hans nådes vilja är vår vilja, förty ingen kan veta
bättre hvad eders nåde vill, än eders nåde sjelf!“

“Hå, hå! eders nåde!“ inföll tiggaren med
träbenet och kryckorna, “skänk mig en enda örtug, eders
nåde! Jag vill inte annat än eders nåde vill! Hå, hå!
jag hatar konungen och papisterna så länge jag lefver,
eders nåde ! Och jag svälter hellre ihjel, än jag tager
en allmosa af de jesuitiska ormarne, hå, hå!“

“Tyst, tyst!“ sade hertigen och drog ett litet
silfvermynt ur fickan och lät det falla i tiggarens hatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free