Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varda dem en svår fisk att fjälla, för det. halsstarriga
folket och de många hårda bergens skull. “
“Ja, eders höga nåde!“ inföll erkebiskopen; “i de
tider som förestå, torde det väl komma någon dag, då
vårt kära färdernesland gör mera, än drifver den onda
anden ut ur sitt eget sköte. Jag tror att en dag
kommer, då en hjelte, en ny Moses, uppstår bland
Sveriges folk och med segerrikt svärd i handen går
öfver Baltiska hafvet, för att frälsa våra trosförvandter
och bröder ifrån vår tids egyptiska träldom.“
“Du säger ett ord, Abraham!“ sade hertigen och
slog sig häftigt för bröstet, så att det skrällde i hans
praktfulla harnesk. Den stora tanken strålade, liksom
ett magiskt sken, ur hans skarpa ögon, och en
ljusning bredde sig ut öfver dc kungliga dragen af hans
bistra anlete.
Äfven erkebiskopens blick strålade af en högre
ingifvelses eld, och ,de båda mäktiga herrarne
betraktade hvarandra tigande, men djupt förstående hvarandras
tysta mening.
I detsamma inträdde ett par hofjunkare, och
anmälde, att rådsherrarne voro tillstädes och anhöllo om
företräde.
“Öppna salen för dem!“ befallte hertigen. “Sätt
eder, fader Abrahamus! Vi måste öfverlägga om
emot-tagningen af vår katolske konung, och vilkoren for
hans kröning. Hör, Olof Fresare, huru länge dröjer
det, innan konungen hinner fram till bryggan ?“
“Minst en timma!“ svarade hofherrn.
“Godt!“ sade hertigen. “Men hvarför dröja
fångarna? De borde längesedan varit här. Se efter hvad
som är skulden till dröjsmålet ?•“
Hofjunkaren bugade och aflägsnade sig tigande.
Hertigen vandrade åter af och an några slag på
golfvet, medan den vördige erkebiskopen satte sig vid
ett fönster och lutade sitt tankfulla hufvud emot handen.
Då inträdde rådsherrarne. Hertigen stannade midt
på golfvet och besvarade hvars och ens bugning med
en högtidlig helsning, medan han med skarpa ögonkast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
