Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stigning. Hertigen sänder mig att förkunna Gustaf Brahe,
att han &ter är fri.”
Olof Sverkerson stod, liksom fallen från skyarna.
Han måste besinna sig en lång stund, innan han kom
ihåg att stioka sin värja i skidan, och lemna Fresare
en nyckel. “Nå, må göra då!“ yttrade han. “Gå
och förkunna honom den glädjeposten! Men vänta
bara till dess jag hunnit utom borggården! Jag har
icke lust att se hans glädje, då han blir fri!“ « Han
aiiägsnade sig skyndsamt.
Olof Fresaro inträdde i korridoren och öppnade
dörren till det dystra rummet, der grefven satt
tankfull vid fönstret, med hufvudet stödt i handen. Till
hofherrens stora bestörtning satt grefvinnan Ebba midt
emot honom, bittert gråtande. De båda syskonen
kastade förvånade blickar på den inträdande.
Sedan Olof Fresare besinnat sig några ögonblick,
framträdde han till grefven och bugade sig djupt för
honom. “Hans fursteliga nåde, hertig Carl af
Södermanland, min nådige herre,“ sade han, “har befallt
mig att förkunna eder, grefve Gustaf Pedersson Brahe,
att han skänker eder friheten, och att 1 sålunda kunnen
begifva eder hvart eder lyster.“
Grefvinnan sprang upp med ett uttryck af glädje.
Men grefvens ögonbryn sammandrogos, och han såg
med harmfulla blickar på den utskickade. “Hertig Carl
af Södermanland/* sade grefven, “leker nog fritt med
svenska herrars fri- och rättigheter. Hvarföre har han
kastat mig i detta fängelse? Om ni är hans man och
sändebud, så säg honom, att jag, Gustaf Brahe, fordrar
att han sjelf förer mig ut ur detta fängelse, dit hans
obetänkta häftighet och orättvisa misstankar kastat mig.
Jag dröjer här, intill dess han sjelf förklarat sig öfver
den skymf, som blifvit mig tillfogad.“
Olof Fresare svarade: “Jag skall framföra edra
ord, grefve Gustaf! Emellertid ställer jag dessa dörrar
öppna, på det intet må hindra eder att lemna detta
rum. I alla fall inser jag, då ni så oförmodadt fått
sällskap här, att ni kunnat, när som helst och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
