- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
631

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min åtgärd, öfvergifva ert fängelse. Jag skall äfven
nämna detta for hans fursteliga nåde.“

Han gick och lemnade dörrarna olästa, såsom
han sagt.

Grefven återtog sin plats vid fönstret. Grefvinnan
hade skiftat färg vid hans stolta svar. Nu kastade
hon sig med systerlig ömhet till hans bröst. ‘*0, min
älskade broder!“ utropade hon.

“Tack för ditt förtroende, syster!“ sade grefven,
som genast förde samtalet till det ämne, som det förut
tycktes hafva rört. “Jag måste bekänna, att jag sedan
i går afton anade förhållandet. Den olyckliga! Nu
förstår jag hennes qval och strider! Nu förstår jag
hvarföre hon bedrog mig med sin föregifna kärlek till
erkehertigen. Hon ville skona mig från det
allrabitt-raste, den verkliga sanningen. Syster! Jag vill dock
bära slaget såsom en man.“

“Gud gifve att du funne en ädel tröstarinna!“
utbrast grefvinnan.

“Jag vet en, hvilken mitt hjerta länge har
kämpat efter att förstå!“ svarade han.

“Du menar Anna Reibnitz!“

“Ja, hon är mitt lifs engel. Jag har misskänt
och sårat hennes ömma hjerta tusen gånger och på
tusen sätt, men det har dock troget fäst sig vid mitt.
Jag har beständigt sökt att qväfva och öfvervinna den
känsla i hennes själ, som jag ansåg olycklig,, och
fruktade att aldrig kunna besvara. Hon har genomgått
ett eldprof. Se, syster, jag blyges, när jag tänker på
mitt uppförande emot henne! Jag har sett hennes
ömhet, och den har gjort ett nöje åt mitt fåfänga
hjerta. Men detta nöje är roten till något ädlare. —
Den hulda engeln!“ fortfor han och reste sig upp,
och vandrade af och an på golfvet. “Jag hade en
gång skämtande yttrat, att hon aldrig borde spela på
sin luta och sjunga för någon annan, än den som
egde hennes hjerta. Sedan den dagen har hennes luta
varit orörd!“

“Den stackars flickan!“ suckade grefvinnan Ebba.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free