Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Anna förmådde icke att upplyfta sina ögon
på honom, sedan han på henne kastat en enda blick
full af smärta och förebråelse, hvilken djupt inträngde
i hennes innersta.
“Min trogne och ädle vän!“ utropade konungen.
“Det är mig en hjertlig glädje att återse dig! Men
hvar är din värja? — Emottag denna min egen, och
bär den såsom ståthållare i min hufvudstad Stockholm.“
Konungen spände det lysande svärdet ifrån sin
sida, och räckte det åt grefven.
“Eders majestäts nåd skall jag städse bevara i
ett tacksamt hjerta,“ sade grefven, medan en tår
darrade i hans öga. “Måtte jag genom trohet och nit
förblifva den värdig!“
Då kunde hertigen icke längre styra sin vrede
“Nej!“ utbrast han, fnysande af harm, “jag fördrager
detta icke längre. Den adel, som eders majestät så
upphöjer genom besök i dess fängelse, skall derigenom
ännu mera växa detta lands regering öfver hufvudet,
och dess folk till förderf. Jag vill lemna eders
majestät med den önskan, att eder regering måtte blifva
lyckosam för eder sjelf och fäderneslandet. Lef väl,
eders kärlighet!“
I det hertigen ville buga sig, blixtrade en dolk
bredvid honom; ett slag träffade armen, som förde den,
och stålet föll klingande i stengolfvet.
Alla sågo förskräckta dit. Possmoschis bleka anlete
uttryckte den vildaste ilska, då grefve Gustaf sålunda
afväpnade honom.
“För bort den nedrige mördaren!“ ropade
konungen. “Hvem är han, som vågar i min närvaro, i det
ögonblick då jag beträder mitt arfrikes jord, befläcka
denna heliga stund med mordförsök? Gud har
lyckligen frälst eder, frände!“
“Jag känner honom!“ sade hertigen föraktligt;
“det är fröken Annas sekreterare.“
“Jag är oskyldig till det förmätna försöket,“
förklarade prinsessan lugnt och stolt, och såg på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
