- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 1 /
639

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hertigen med en uppsyn, hvari medvetandet af hennes
oskuld uttryckte sig.

“Jag ville betala honom detta sår med hans egen
dolk!“ sade Possmoschi, och blottade sin förbundna arm.

“Han må dö! För bort honom!“ befalde konungen.

“Skänk honom åt mig, eders majestät!“ bad
hertigen. “Låt mig straffa honom efter mitt sinne!“

“Gerna! Han må öfverlemnas åt hertigens folk!“
sade konungen.

“Välan!“ återtog hertigen, i det han vände sig
till den bleke polacken. “Efter ditt lif nu tillhör mig,
yngling, så vill jag skänka dig det, och öfverlemna
dig åt din herrskarinna, fröken Anna!“

“Kom aldrig för mina ögon, olycklige!“ utbrast
prinsessan, och vände sig bort med afsky.

“Så gå då!“ sade hertigen, och vinkade åt honom
att aflägsna sig. Derefter fattade han grefve Gustafs
hand, och tryckte den hårdt, utan att säga ett ord.

Nu öppnades dörren, och enkedrottning Katarina,
åtföljd af grefvinnan Ebba, fru Agda och Anna
Reibnitz, utkommo äfven ur det rum, som varit grefvens
fängelse.

Katarina framgick med värdig ödmjukhet till
konungen, frambar för honom enkelt och hjertligt sin
lyckönskan, samt anhöll derefter, att han ville tillåta henne
att föreställa för honom konung Eriks dotter Anna.
Med få ord upplyste hon konungen och hertigen om
hela saken.

Konung Sigismund tycktes icke obekant med hela
händelsen, och omfamnade med kungligt välbehag sin
frände. “Jag känner igen dig, flicka!“ sade han. “Du
har Gustaf Brahe att tacka för ditt lif.“

En blick af outsäglig tacksamhet träffade grefven
ur den sköna varelsens ögon. Han kunde icke
ernotstå sin känsla, utan räckte henne handen med ett slags
ofrivillig rörelse. Hon fattade häftigt den framsträckta
handen och tryckte den intill sitt hjerta.

Konungen hviskade några ord till grefve Gustaf,
och lade hans och Annas händer tillsammans. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/1/0675.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free