Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ja, med Guds hjelp,“ svarade den gudfruktige
sjömannen.
“Här är icke fråga om Guds hjelp,“ utbrast med
hetta den gamle Wrangel, “utan här är fråga om huruvida
öfverstelöjtnanten, såsom en erfaren och klok sjöman,
vågar tillstyrka att flottan med den nu inträffade
vintern kunde våga gå till sjös.“
Klint såg lugnt på honom och upprepade blott
allvarsamt: “Ja, med Guds hjelp.“
Då befallde hertigen att flottan skulle afsegla.
Det hade börjat frysa så starkt att skeppen måste
hela natten hålla folk i båtarne för att sönderslå isen
i den mån den bildades. Den 20 November uppstack
emellertid en gynnande vind och flottan gick till segels.
Under omvexlande storm, snöyra och kall men emellanåt
klarnande väderlek, seglade Sveriges sjömakt hem igen,
om icke med stora byten, dock med en ära, som
landtarméen detta år hade allt skäl att afundas. Den unge
Klint återvände till föräldrahuset, till sin kartritning;
den gamle arbetade med flottans aftackling. Amiral
Nordenskjöld ilade till sin fästmö, hertigen till
hufvudstaden, och den store Chapman gick vid slutet af året
full af tankar och verksamhet bland sina återkomna
vänner, örlogsmännen, förbättrande, återställande,
förnyande. Hans beslut var, att nästa år Sveriges örlogsflotta
skulle kunna visa sig ännu kraftfullare under
samma nu bepröfvade hjeltars befäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
