- Project Runeberg -  Giaurn, ett stycke af en turkisk berättelse /
Intro

(1855) [MARC] Author: Georg Lord Byron Translator: C. V. A. Strandberg - Tema: Turkey
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den subjektivitetens innerlighet, som hos Byron
blifvit drifven till sin spets, har haft det med sig, att hans
hjeltar Och hjeltinnor, närmande sig den gräns der ordets
område är tillända och musikens vidtager, endast dunkelt,
och insvepta i det hemlighetsfullas demoniska omhölje, kunna
komma till uppenbarelse. Dessutom har han — genom att
låta undfalla sig yttranden, hvilkas utveckling lian med flit
icke inlåtit sig på, för att gifva dels sin egen lyriska flygt,
dels läsarens gissningar och eftertanke, fritt spelrum — mera
skizzerat än utfört både sin fabel och sina karakterer; och
slutligen, såsom i »Giaurn», genom en fragmentarisk
behandling af ämnet, genom att rycktals belysa sin fabels
mest framstående momenter med lyriska blixtrar, men
insvepa återstoden i nattlig skymning, funnit det enda satt,
på hvilket innerlighetens djup kan upplåtas, genom ordets
medium — en diktart, som derföre står midt emellan poesi
och musik, åskådliggör och låter förmoda; en innerlig lyrik,
hvars djupa, dallrande toner utandas i aningens nästan
ohörbara hviskning; en musik, som endast uppfattas med
åskådningens öra, och i likhet med bortdöende klockljud,
dem vi ännu länge efter sista vibrationen tycka oss
förnimma, klingar inne i sjelfva själen, eller återljuder i
hjertat. »Det var ett ögonblick allena» som den skuldbelastade
giaurn lät sin häst göra halt på den nattliga ridten,

»Men minnets vintrar hundrafallt
Han kände öfver själen fara
Uti det ögonblicket bara
Och samla i den droppen tid
Ett lif af sorg och synd och strid.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giaurn/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free