Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som allting underdånigt gör sig.
Som honingsfågeln naglas fast
Af skallerormens blick osvikligt,
Så känner man sig ouudvikligt
Förlamad af hans ögonkast.
Och möts han ensam i sitt kloster
Så läser man sitt pater noster,
Som om hans bittra löje blott
Med fasa smittade och brott.
Men sällan han ett löje fått,
Och det var också, när det hände,
Som dref han gäck med sitt elände:
Då krusas denna bleka mun,
Men stelnar se’n i samma stund,
Som om förakt och smärta isa
Hans hjerta och allt godt. förvisa.
Och väl är det; ty sådant skratt
Det skrämmer mer än det är gladt.
Men vida hemskare det blefve
Om än ett känsligt sinne skrefve
Sin gamla stil i dessa drag
Der likasom ett tycke stannat
Af klart och dystert om hvartannat,
På hvilkas skiftning än i dag,
Det stundom röjer sig ett hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
