Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du tycker nog det låter stort,
Men det är blott hvad jag — har gjort.
Död är hvad männer trotsigt bida
Och hvad pultroner måste lida
Och stackaren får ropa på, —
Må lifvet till sitt upphof gå!
Jag var ej lättskrämd i mitt inre
I lyckans dar, och nu än mindre.
• • • • •
»Kär var jag, munk! förtjust, förryckt —
Det är så vanligt att bedyra,
Men det blef allvar af min yra.
Vid den här klingan låder styggt
Ett blod som aldrig färgen fäller,
En fläck som aldrig släpper heller.
För henne som för min skull dog
Jag svärdet mot en hedning drog,
En vederstygglig och en vådlig —
Nej! gör dig ej så der gudsnådlig,
Ty var det synd, så vet du nog
Att synden var en oegentlig
Då mot din tro han var fientlig;
Och blotta namnet nazaren
Skar honom in i märg och ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
