Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från höga himlar, då de syfta
Att locka hjertat mer och mer
Ur hvardagsverldens trånga klyfta.
I bönen vi oss uppåt lyfta,
Men kärleken drar himlen ner;
Hon är en skymt af evigheten,
Som renar hjertat omedveten,
En stråle af Gud Faders sken,
En gloria kring vår själ allen.
Min kärlek var ej ren, låt vara,
Och det hör dödligheten till;
Benämn den synd, ja! hvad du vill,
Men säg det ej om hennes bara!
Min lefnads vårdkas Leila var,
Hvar finns nu ljus i natten qvar?
Ack! att den lyste mina öden
Ännu till lidandet, till döden!
Ni undrar, ni, att de som mist
Sitt allt för himmelen och jorden
Ej längre stå och väga orden,
Men ösa hädelser till sist
Och om sitt öde kasta tärning
Och hopa på sin sorg missgerning;
Men den invärtes blödt en dag
Han sköter ej om yttre slag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
