Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans kalpak klufven — — (s. 38).
»Kalpak» är den fasta stommen, eller mellandelen, af
hufvudbonaden, omkring hvilken shawlen är lindad, som
bildar turbanen.
På en turban i råa stenen
Samt pelarn, som är öfverväxt
Och har en knappast läslig text
Ur koran, kan man se hvar benen
Af Hassan fått sin hvilosal (s. 39).
Turbanen, pelaren och den inristade versen pryda
osmanernas grafvar både på kyrkogården och ute på marken.
Bland bergen stöter man ofta på dylika dödsminnen, och
erfar vid efterfrågan, att de antyda något offer för uppror,
rån eller hämd.
På sina knän vid »Allahu» (s. 39).
»Allahu», slutordet af muezzins upprop till bön från
det högsta galleriet på utsidan af minareten. Har muezzin
vacker röst, som ofta brukar vara fallet, så gör det under
en stilla afton ett högtidligare och angenämare intryck än
alla klockor i kristenheten.
Med gröna dukar hvifta de (s. 39).
Så här låter ett stycke af en turkisk stridssång: »Jag
ser — jag ser en svartögd flicka från paradiset, hon hviftar
med en duk, med en duk så grön, och ropar ljudelig: »kom,
kyss mig, ty jag älskar dig!» o. s. v.
Men, falska hund! med nakna knän
Skall du mot Monkirs lie hirra,
Och slippa lös för att med skrän
Kring Eblis’ säte fridlös irra (s. 40).
Monkir och Nekir förhöra de aflidna; inför dem
undergår den döde en knapphändig pröfning samt erhåller en
förberedande föreställning om osaligheten. Om svaren icke
utfalla tillfredsställande, så hissas delinqventen upp på’ en lie
och stötes ned igen med en glödgad klubba, efter
vederbörlig undfägnad, jemte flera andra olika prof. Dessa
englars tjenstebefattning är icke något latmansgöra; de äro bara
två, och som antalet af hänsofna renlärige är mycket
obetydligt i förhållande till den stora hopen, så ha de alltid
händerna fulla med arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/giaurn/0084.html
