- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
3

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

honom. Gustaf Wasa hade sjelf ett drag af mystiskt
svårmod, så ock starka passioner; af detta tillsamman
blifver hos Erik XIV vansinnighet och i vansinnet
grymhet; hos Johan III blifver af svårmodet religionsgrubbel
och passionerna riktas till ett få vist högmod, deruti
bägge bröderne voro hvarandra lika. Men äfven denna
egenskap träffar en motsvarande hos fadren, den
konungsliga herrskarehugen, som hos Gustaf Wasa väl kunde
sväfva ut några steg öfver den gräns, der despotismen
möter, men aldrig, såsom hos sönerne, förlora sig i en
barnslig högfärd. Derjämte framträder i deras lynnen
ett alldeles eget drag, som man icke kan se, huru det
kommit dit — räddhågan i hjertat, fegheten hos sönerne
af en fader, hvilken sjelf var en af de modigaste män, som
lefvat. Detta karaktersdrag blef mycket bestämmande
till deras egen och andres ofärd. Fegheten dref till
mognad Erik XIY:s ondska, och samma harhjertade
sinne hindrade utvecklingen af Johan III:s bättre
egenskaper. Erik XTV:s väg gick genom feghet till
grymhet och det var icke hatet, men rädslan, som vållade,
att Johan III icke unnade sin broder lifvet. Det hela
af Johan III:s bild gifver likväl den föreställning, att
han, trots Erik XIY:s misshandling i fängelset, trots
afrättningen på Orbyhus, icke var en hård natur,
snarare mild1), ehuru tillräckligt svag, att af olyckliga

’) Om Erik XIV:s och Johan ni:s feghet jfr Geijer, Sr.
Folk. Hist. T. II. p. 172 och det vittnesbörd, som der anföres
om K. Johan, att "han i åthäfvor och anseende låddes vara
storsinnt fast hans hjerta var räddhågadt." Om K. Johans
lynne jfr också anekdoten hos Anjou: Svenska
kyrkoreformationens historia; T. III. p. 60 samt de båda K. Johans "bref

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free