- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
22

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

nitet är både en vis konungs omsorg om föremål,
dem han värderar, och ett nit, som vill bära sin frukt
i egna arbeten och skulle gjort detta i betydlig mån
om ej tiden varit så upptagen och lifvet blifvit så kort.

Det vi hittills sett hos Gustaf Adolf såsom barn
och i hans första ynglingaår är stora natursgåfvor, tidigt
utvecklade och med omsorgsfull vård, samt ett hugstort
sinnelag och en viss glad ungmodighet, man kan tillägga
en kraftfull sinnlighet, icke utan anlag, som kunde blifva
farliga. Men der skall också visat sig ett annat drag.
Det säges att man ofta såg den ynglingen tankfull och en
gång med tårfyllda ögon och då någon frågade honom,
hvad som gjorde honom ledsen, svarade han, att han
tänkte på de svenska sakerna, så många krig ifrån alla
håll och sin faders dödlighet, då fylldes hans själ af
sorg, att hans öde skulle vara det, att bära sådan
börda1). Man har intet hört, att Gustaf Adolf gret,
när han såg Wallensteins batterier, men när han, en
ung thronföljare, tänkte på Sveriges konungs pligter —
då gret han. Var der ungmod, så var der icke
öfvermod. Saker finnas, för hvilka den tappres hjerta får
bäfva. Här stod en yngling med bäfvande hjerta inför
sin framtid. Men — hvilken yngling! och hvilken framtid!

Det är ej otroligt, att Gustaf Adolf, under något
kortare tidskifte af sina unga år, har kännt något litet
af det sinnets svårmod, som hos vissa lynnen följer
ungdomen åt. Det gifves en egen ynglingahjertats melankoli,
som visst mången är lycklig nog att icke känna, men
som hos andre vill äta på hjertat midt i glädjens ålder.

’) Bengt Skytte cit. hos Hallenberg; T. I. 22.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free