- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
23

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

Man ser dess spår emellanåt, om man gifver akt på
ungdomens sätt att lefva lifvet. Jag kan icke bestämdt påstå,
att Gustaf Adolf kände någon fläkt af denna ungdomens
svartalf, men det förefaller mig troligt nog, att den
kunnat hvifta sin vinge något litet öfver en själ, der en
sådan massa af elementer kokade, så mycket outveckladt,
som kunde utvecklas i många riktningar, till godt och till
ondt, och i en lefnadsställning, med en framtidsutsigt, der
tanken gaf så mycken anledning för hjertat att klappa.
Jag föreställer mig detta äfven när jag tänker på den
romantiska vekhet, som ibland så mycket annat också
hade sin lilla plats i Gustaf Adolfs själ. Det vore väl
det galnaste af allt, om man föreställde sig den unge
Gustaf Adolf såsom en suckande månskensprins, men
aldeles utan ett stycke smäktande romantik var han
dock icke. Man läse hans kärleksbref till Ebba Brahe
och hans verser. Denna det menskliga väsendets
rörelse, som jag kallade yngiingahjertats melankoli, torde
företrädesvis tillhöra den lefnadsperiod, då barndomen
viker undan, en stegrad lifskraft genombrusar
organismen, kroppen arbetar att stadga sina former och själen
söker sin karakter. Och att denna brytning emellan
barndom och ungdom var hos Gustaf Adolf åtföljd af
en djupare skakning, kan man så mycket heldre tro,
när man besinnar den kraftens fullhet, som här fanns,
äfven i kroppsligt afseende, ty han var så till kroppen
som till själen gjuten i rika och starka former, samt
att allt, så kropp som själ, utvecklades ovanligt tidigt
sä att man väl kan kalla honom ett "præcox ingenium",
en brådmogen natur. Sådana bruka lätt nog stadna i
vexten eller dö i förtid. Det kommer derpå an om der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free