- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
40

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

sucka och bedja, låtande det, som lian den tiden visst
räknade för sin lefnads ve eller väl, bero af den utsigt,
som kunde finnas, att beveka en stolt och sträng
moder. Här är föräldravördnad, här är pligtkänsla och
själens kraft, som kan bära ett cffer.

Man kan lita derpå att denna moder hade lärt sin
son föräldravördnad medan han späd var, och K. Carl IX
försummade nog icke heller att inpränta hos barnen den
läran. Den låg mycket djupt i Gustaf Adolfs själ, men
när han var blifven konung, kom der en annan lära,
som under de förhållanden, som här funnos, icke alltid
var den lättaste att med den förra förena, nämligen
läran om Sveriges konungs rätt i sitt rike, d. ä. Sveriges
rikes rätt emot enskildta intressen. Modren fordrade af
sonen en lydnad, som konungen hade svårt att bevilja.
Carl IX:s gemål, Christina af Holstein-Gottorp, har icke
lemnat milda och behagliga minnen. Hon var en sträng
och stolt qvinna, kraftfull att häfda sin rätt, förstånd
saknade hon icke, var ej heller någon ond menniska,
en moders ömhet fanns hos henne, men en drottnings
befallande höghet var den bestämmande egenskapen.
Följer man modren och sonen ifrån den tid, dåden senare
uphör att vara barn, så träffar man först en omyndig
konung, sin moders myndling, dock så att Rikets Råd
delade magten. Förmynderskapet slutas snart, och man
vet icke att drottningen sökte förlänga detsamma. Man
ser henne sedermera icke endast såsom en sträng, men
äfven såsom en öm moder. Hon skrifver til! sin son
under danska fälttåget, "intet tviflande att han ju hade
med henne ett kärligit medlidande utöfver hennes
en-sörjànde tillstånd, dock tröstade hon sig, att hon then

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free