- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
51

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

hvarest rätta platsen är; tapperhetens pligt är upfylld
och exemplet gifvet, när härföraren gör sin skyldighet,
änskönt denna må vara en helt annan än soldatens.
Men nu skall Gustaf Adolf äfven haft ett annat svar.
Han skall hafva sagt att han "icke kunde tro, att hans
person vore af så stor vigt, ty om också något
döde-ligt skulle träffa honom, så vore han fullt och fast
öfvertygad, att Guds försyn skulle vaka öfver Svealand
hädanefter som hittills." — "Gud allsmägtig lefver" *)
var hans ord till Axel Oxenstjerna. Här är stor sanning.
Gustaf Adolf var ej nödvändig. Han fick rätt i den
delen. Han stupade vid Lützen, men saken gick
ändock, försynen vakade. Der ligger i dessa Gustaf Adolfs
ord ett uttryck af den starkaste tro på det eviga i
verlden , man kan helt enkelt säga tro på Guds försyn, en
tro, som har sin motsvarande sida i bekännelsen af den
enskildta menniskans ringhet och förnekelsen af det
högmod, som stora natursgåfvor fostra eller äran föder hos
svagare sinnen. Att denna tro var den innersta,
drifvande kraften i Gustaf Adolfs själ, detta har han icke
på något sätt så klart ådagalaggt som just i den
öf-vergifvenhet, hvarmed han bjöd åt farorna och döden
ett lif, som verlden skattade så dyrbart, och det kunde
dock ej undfalla honom sjelf, huru mycket, efter
menskligt sätt att se, hängde på det lifvet. Gustaf Adolf
kände detta ganska väl; han har utsagt det i de orden,
att han "bad Gud, att icke hans död måtte vara hans
fäderneslands död" 2). Här lönar icke mödan att tala

’) Cronholm, T. II. 240, Fryxell, T. VI. 81, 85, 347.
Geijer, T; III. 271.

2) Enligt Wallii likpredikan öfver hertig Carl Philip, cit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free