- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
56

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

förmåga. Dermed står icke i strid att han af trogei)
omvårdnad för sitt folk sökte fred upriktigt såsom han
ock var mycket angelägen att bevisa, det han ej af
blind krigslystnad förde sina krig1). Att han till den
beskyllningen var oskyldig, det hafver han bäst bevisat
genom den allt omfattande verksamhet han egnade åt
andra delar af sin konungsliga kallelse. Det finnes
ingen af en regerings omsorger, man kan säga ingen
sida af mensklig bildning och förkofran, för hvilken han
icke hade hufvud och håg. Sina krig förde han för
stora, politiska ändamål, men nog funnos flere sätt att
bedömma politikens nödvändigheter. Hade Gustaf Adolf
icke varit en krigslustig natur, så hade han låtit andra
synpunkter gälla än dem, åt hvilka han nu gaf största
vigten, han hade sett sakerna på annat sätt, kanske ej
så i stort, som han nu såg dem, men hade han velat
framför allt undvika kriget, nog hade kanske det polska
och tyska kunnat undvikas2).

Jag ingår ej vidare i denna betraktelse, den skulle
föra oss längre än vårt egentliga ämne. Yi vända oss
till andra sidor af Gustaf Adolfs personlighet. Man
tänker, sig gerna Gustaf Adolf såsom en god, en mild
menniska. Han var sådan. Det vore nu ett stort
misstag, om man föreställde sig att svenska folket under
hans regering lefde hvad man plägar kalla goda, dagar.
Den regeringen var hård, den fordrade mycket,, den

!) Jfr. Widekindi, p. 205, 207.

2) Jfr. Gustaf Adolfs egna ord i sitt tal till ständerna år
1617, då han talar om huru konungens af Polen magt ej
Vore att frukta om Svenskarne höllo sig enige. K. Gustaf II
Adolfs Skrifter, p. 150, 151.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free