Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
lätt skingrades så snart der blef ljus i saken och
Gustaf Adolf är för De la Gardie en nådig konung.
I allmänhet när man tänker sig Gustaf Adolfs
förhållande till sin omgifning, till desse män, hvilkas minne
efterverlden vördar vid sidan af hans, får man icke
föreställa sig öfverensstämmelsen i grundsatser aldeles
oinskränkt. Man höre t. ex. Per Brahes ord att K.
Gustaf Adolf var en "heroisk herre af sådant humör att
han till att dämpa androm och att hans magt skulle
blifva dess större kastade handen i andras privilegier."
Så tyckte äfven den nyssnämnde Jacob De la Gardie
att "det var gemenligen K. Gustaf Adolfs natur, att
han gerna augmenterade sina regalia och kongeliga
höghet och diminuerade och afskar andras privilegier" *).
Här var ett grannlaga förhållande emellan konungen,
Gustaf Adolf och den gamla, mägtiga och efter magt
begärliga adeln.
Detta visar sig till och ined i hans förhållande till
den, som stod honom närmast, Axel Oxenstjerna.
Läser man deras egenhändiga bref2), så ser man ej blott
en stor konung och en stor minister, men man känner
pulsslagen af tvänne menskliga hjertan. Och likväl var
Oxenstjernas inflytande allsicke någon favoritstyrelse.
Förhållandet var sådant, att Oxenstjerna bibehöll sin
sjelfständighet såsom menniska och såsom statsman, oaktadt
det ständiga intrycket af Gustaf Adolfs stora
personlighet, och konungen åter var den sjelfständigaste regent,
medan han dock hade en minister, som var för stor att
’) Cit. hos Geijer; Sv. Folk. Hist T. Hl. 31—32.
2) T. ex. hos Fryxell; T. VI. 129 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
