- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
84

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorde honom sedermera vördnadsvärd. Men att han

förvärfvade denna styrka tyder derhän att grund var
lagd, djupt och tidigt, och hela hans lif, om man
jäm-förer det med orden, der vi hörde honom icke blott i
vänskapens förtrogna meddelelser och i det ensliga
be-grundandets stunder, då han beredde sig att redogöra
för sin lefnad, men äfven då han talade ifrån sin thron
till sitt rikes Ständer, ännu ganska ung, i lyckans
dagar, i segrens, bekännande det christliga lifvets
sinnesstämning, detta tillsamman må gifva oss så mycken
visshet, som en menniska kan få om det som blott den
Allseende fullständigt ser — jag menar menniskors
innersta själsbeskaffenhet — att Gustaf Adolfs lefnads lära
genom hela hans lif och redan i ungdomen var denna:
"tänk på din skapare" änskönt att lifvets prof
behöfdes för att rena hans ungdom ifrån lättsinnets slagg.
Men när Gustaf Adolf, tjugutre år gammal, hembar i
kretsen af svenska folkets ombud sin tacksägelse för den
Allsmägtiges hägn under genomkämpade faror talar han
sin själs öfvertygelse lika visst som när vid trettiofem
års ålder han böjer sitt knä på Tysklands jord i spetsen
för sin här, och när han diktar den psalmen: "förfäras
ej, du lilla hop!" och när han säger om de beundrande
folkskarororna i Tyskland, som tackade honom för frihet
och lif, att de icke skulle sätta sin förtröstan till
honom, en svag menniska, men till himmelens
Allsvåldige herre.

Här var således en christen man, men den
mannen var ibland menniskor en konung. Den ena af dessa
egenskaper förenade sig med den andra på ett sådant
gätt, att allt kom i sin vissa ordning. Gustaf Adolf,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free