- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
90

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

skref brefvet tänkte han väl att det skulle afsändas,
fastän han sedermera ändrade sig. Detta bref bevisar
således, hvilka saker Gustaf Adolf understundom tyckte,
att de kunde gå an. Men att brefvet icke kom att
afgå antyder, att här icke var någon fast plan, men
en idee, sådan som flyger igenom ett lifligt hufvud,
hvilket kastar ut tankar likasom på måfå, menande att ett
eller annat kan uträttas, åtminstone ingenting förloras.

Följer man Gustaf Adolfs politik på alla dess
vägar och stigar, så visar sig att den mannen, i vissa
delar och någon gång, ej var bättre än andre, men i
det hela var han bättre än de fleste. Man känner
honom icke fullständigt om man ej ser hans väsende i dess
helhet, ej blott i snillets glans och i ädelmodets renhet
men äfven i dess menskliga skröplighet. Då först
blifver bilden sann, men en verklig ära förlorar på ett
o-skäligfc berömmande, som rycker hjelten bort, snart sagdt
öfver mensklighetens krets. Sjelf har Gustaf Adolf
begärt rättvisa af efterverlden, men ej velat förtiga sin
svaghet. Han ville skrifva sin historia för att "Gud
och verldene afbedja hvad feladt var1’ och på det "en
oväld läsare en opartisk dom fälla må." Det stora och
det goda hos Gustaf Adolf får icke så förstås, som skulle
der icke funnits en liknelse till fläck och ingen skugga på
dygdemönstret, men ser man det hela af hans lif, fattar
man det väsendtliga, det bestämmande i hans karakter
och ställer hvarje sak på sin plats, så att det ena till
det andra, det lilla till det stora, det flyktiga
ögonblickets handling till de grundsatser han bekände och det
lefnadsverk han gjorde, allt kommer för betraktelsen i
sitt rätta förhållande och hvarje sak får gälla hvad deo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free