- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
112

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

rifvens och slitens om incka få gårdar, drager tijt till
thesse land och rödjer eder så stora gods som eder sjelf
lyster, och hvars och ens magt tillåter. Jag skall eder
med privilegier och frihet försörja, hjelpa och all gunst
bevisa. Är icke det en stor nytta, som desse land af
sig föda och vårt rike och fädernesland meddela?"
Således — en svensk kolonisation af Ingermanland, nya
fält för svensk odling och arbetsflit med nya
näringskällor; Ingermanland, införlifvadt med Sverige genom
svensk befolkning och svensk kultur, sådan var Gustaf
Adolfs tanke, också den möjligheten var en frukt af
freden i Stolbowa.

Slutligen följer nu bönen, Te Deum till den
Högste, som vi förut hafva hört. Sist tackar konungen
sitt folk att de sig "alle samt- och synnerligen hafve
uti framledne fejde såsom gode, rättrådige och trogne
svenske män och undersåter" sig förhållit; särskildt
betackar han krigsmännen för "frejd, tapperhet och mandom",
att de icke allenast "lif, lefverne och hälsa hafva
oförskräckt framställt och i spelet vågat, utan ock utstått
med största villighet thet omak, som den långa och
farliga vägen till att draga med sig hade: hafva intet
heller annat än för lek aktat the farligheter, som
stormar och skärmyslor med sig haft hafva, räknat
likasom för vällust, heta och svett, stoft och damb, regn
och slagg; vinter och köld, hvilken mången hafver
förderfvat, hafven J ock med stort tålamod mången gång
måst lida; mot hunger och sjelfva naturen hafven J
som oftast måst kämpa, för hvilket allt J ock dess
mera pris ären värde. Hvad kan nu vara större ära
och beröm vardt än thet, att jag, som eder herre är,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free