Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifall han ville vara med om ett parti. — Jag förmodar
min herre kan vira? sade han.
— Jag vet inte, svarade Frasse sanningsenligt
— jag har aldrig försökt. Men det ska bestämdt
bli roligt. Kast loss, bara!
Herrarna funno sin tredje man, presenterade sig
och togo plats. När uppgörelsens stund var inne
mellan tolf och ett på natten, hade Frasse vunnit
4,75 och tyckte att kortspel var en angenäm och
inbringande sysselsättning.
— Det enda jag inte begriper ä, hvarför ässet
alltid ska’ ta’ öfver kungen, sade Frasse, när allt var
färdigt. Han erhöll aldrig någon fullt
tillfredsställande förklaring, ty hans bägge medspelare blefvo
plötsligt ytterst reserverade. — Konstiga kroppar,
sade Frasse efteråt — dom härsknade till för en
vänlig fråga. För jag kan aldrig tro, att förlusten,
grämde dem, bägge två såg pin förmögna ut.
Några vidare äfventyr drabbade icke statens
stipendiat under färden till Göteborg, och vid
ankomsten dit kommenderades stadsbudet att kånka
pinaleraa till den snobbigaste hotellådan.
— Snobbigaste rummet, beställde Frasse.
Portieren tog mått af honom och föreslog ett
nummer.
— Kyss till! sade Frasse. Omedgörlig har han
aldrig varit.
Kappsäckarna forslades till numret, och Frasse
förfogade sig ut i världsvimlet. Han hade adress på
en styf målare, som han visserligen inte kände ännu,
men som han föresatt sig att lägga bort titlarne med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
