Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sjöng sentimentala visor och inbillade sig, att han
målade och trodde att han var ordentlig. De
deponerade en del af stipendiet på diverse lokaler
och hade ganska trefligt i hvarandras sällskap. Men
Frasse ägde en obeständig själ och längtade efter
omväxling och nya anekdoter. Västgöten kunde
bara fyra någorlunda fula historier, och när han
berättat dem tre gånger om dagen en tid bortåt,
tröttnade Frasse.
Hvar kväll trasslade de sig öfver
murbruksbaljorna och gingo upp på »tjirrkolon» — där hör man,
hvilken humbug stafningen egentligen ä, sade Frasse —
för att kika efter, om några användbara svenskar
trillat ned i staden. Deras första fynd var en aflång
skriftställare med fru.
— Nåja, nygifta ä ingenting i min bransch, sade
Frasse — men det kan ju hända, att dom duger. Vi
få väl se.
Därpå gingo de ut. De nygifta blefvo afprofvade
och befunnos användbara, hvarefter man lade bort
titlarna öfver lag och kommo öfverens om att hålla
ihop och ha lifvadt hela vintem.
Nästa fynd blef en gammal hvithårig skulptör.
Han hade visserligen ett par tre ordnar, stadgade
konservativa åsikter och framtiden bakom sig samt
var sorgligt korrekt, åtminstone emellanåt, men han
tjänade snart upp sig och visade sig ingenting ha
emot en liten kolifej då och då.
— Där ser man, hvilken verkan ett förädlande
inflytande kan medföra, sade Frasse, när skulptören
en natt ville promenera på barriären till en af
Tiberbroarna. —Han gillas också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
