Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skriftställaren bar skulptören öfver bron, och
Frasse gick på händerna.
— Man har aldrig så lifvadt som i sällskap med
landsmän, påstod Frasse, sedan de lyckligt
trasslat sig ifrån de bägge municipalpoliser, som
antagligen tillhöllo sällskapet att något mindre högljudt
lägga sina känslor i dagen. — Nu tar vi svenska
folksången unisont!
Västgöten högg genast i med »Du gamla», medan
skriftställaren sågade Heidenstams Medborgarsång,
och Frasse kacklade »Ur svenska hjärtans djup, hej
dinge dinge dång». Skulptören vek af in i en
portgång och profvade »Sof i ro», men leddes genast
ut igen.
— Bor jag inte här då? frågade han oskyldigt.
Det gjorde han inte alls.
— Då gå vi naturligtvis till en annan lokal,
förklarade han och satte sig på trottoarkanten.
Skulptören var ju en allvarlig och stadgad man.
— Nu ä vi fem glada gossar, frun inberäknad,
sade Frasse, då sällskapet åt middag nästa dag. —
Det börjar arta sig, vi skulle nästan kunna bilda ett
kotteri.
Man bestämde sig genast för att bilda ett kotteri
och drack en butelj Asti spumante för dess välgång.
Sedan drack man ett par till, ty vinet var godt.
Följande dag damp en svensk målare ned i Rom
och en af Skandinaviska föreningens murbruksbaljor.
Han fiskades upp, borstades och placerades i en stol,
hvarefter han hälsades som medlem i kotteriet.
Han begagnade helskägg och pincenez året om och
hade upptäckt Norrland. Han hade rest till Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
