Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
droskkusk i en särskild ficka och blott en resande
växlar en sedel, kan han vara viss om att få minst
en falsk lira tillbaka. Det ser ut, som om man
enkom fabricerade falska pengar för att lära främlingar
försiktighet. Att få sådana är lätt, men att bli af
med en tenn- eller blylira är däremot nästan
omöjligt. Men lyckas man verkligen, är det ingen som
blir förargad däröfver, man växlar och krånglar utan
återvändo och vet aldrig, hvarifrån de underhaltiga
mynten komma eller hvar de hamna. Man vet blott,
att de finnas.
I alla fall retade det Frasse att hafva mottagit
ett mynt, som vid första påseendet befanns vara
falskt, och han beslöt att genast ge ut slanten
igen. Han visste, att alla andra främlingar ganska
snart tvingades biträda italienarnes litet vårdslösa
vanor i fråga om smärre penningtransaktioner och
låta de underhaltiga pengarne gå som de äkta.
Förfor man på annat sätt, skulle det efter några veckors
vistelse i Italien bli nödvändigt att köpa sig en extra
koffert för att kunna släpa med sig en myntsamling,
hvars värdelöshet endast öfverträffades af dess
storlek, för att inte tala om de obehag, som borde
uppstå vid en tullvisitation. Frasse ansåg det således i
sin ordning att prångla bort myntet igen och gjorde
ett matt försök att betala sin middag på »Sora Nina»[1]
därmed.
Men kyparen endast log och skakade sitt hufvud.
Frasses tvålire var så dåligt gjord, att han inte vågade
försöka pracka den på en annan främling, eljes
skulle han gärna stått till tjänst. I faderlig ton rådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
